Slaget på Röcklinge backe 1313

Slaget p� R�cklinge backe 1313 �r roligare f�r gutar att fira �n �rtalet 1361, som ju �r Medeltidsveckans inramning (i Visby). En historiker fr�n 1600-talet, Hans Nilsson Strelow, prost i medeltredingen, s�ger n�mligen att gutarna 1313 slog den svenska arm�n och tillf�ngatog konungen; att svearna fick p� skallen st�r ocks� i Erikskr�nikan.



Den kung som nordergutarna slog var ingen mindre �n Birger Magnusson, �ldst av tre s�ner till Magnus Ladul�s (som egentligen hette Magnus Birgersson och var son till sj�lve Birger Jarl). Birger Magnusson torde vara alla svenskar bekant genom H�tunaleken 1306 och Nyk�pings g�stabud 1317. Vi skall ta och till�gga att Gotland ingalunda var den m�ngomtalade Birger Jarl obekant. Hans bror var biskop i Link�ping och d�rmed ocks� gutarnas biskop eftersom vi ville det, se N�rmaste biskop.

Minnesstenen i L�rbro
P� R�cklinge backe har sena tider rest en sten f�r att minna om slaget. Du ser den inne bland buskarna upp f�r backen strax norr om L�rbro kyrka, p� v�nster hand om du kommer s�derifr�n.

I nutid uppf�r man �rligen ett sk�despel under Medeltidsveckan - vecka 32 - d�r m�nga lokala storheter medverkar, ett antal originalb�nder, men ocks� t ex den omtalade professorn Dick Harrison som ber�ttar lite grann om den storpolitiska bakgrunden till slaget, t ex framst�ller han Birger Magnusson som en utblottad klantskalle med stora skulder som snart f�rf�ll till betalning.

N�ja. Efter tronstriderna i b�rjan av 1300-talet delades Sverige upp och bl a Gotland tillf�ll Birger Magnusson. Han hade en del skatter att inkr�va enligt det gamla av gutarna f�restavade handelsf�rdraget mellan Sverige och Gotland. Gutarna hade givetvis inte betalat n�gon skatt med anledning av br�ket, ty som s�gs i Gutasagan (statsr�ttsligt dokument): "Sker s� illa att kr�nt kung blir med v�ld bortdriven fr�n sitt rike, s� skola gutar ej utgiva skatt, utan beh�lla den i tre �r. De m� insamla skatten varje �r, men l�ta den ligga. Och d�refter utbetalas den f�rst tre �r �ro g�ngna till den som d� h�rskar i Svea rike."

Svenska forskarna s�ger vidare genom slutsatser att Birger ville h�ja skatten, ty sj�lve Olaus Petri p�st�r sig ha sett ett dokument av detta inneh�ll. Men hur det verkligen f�rh�ller sig med skatteh�jningen �r sv�rt att uttala sig om. I och f�r sig sant att gutarna i f�rh�llande till andra lands�ndar betalade en l�jligt l�g skatt, men � andra sidan f�rv�ntade man sig inget som helst st�d i h�ndelse av krig och liknande (det �r bara fantasier att Gotland skulle ha varit ett skyddsland).



Enligt Visbys Underkastelsebrev av �r 1288, som skrevs f�r att Visby skulle f� beh�lla de handelsr�ttigheter som Republiken Gotland skaffat sig, skulle staden vara den svenske kungen behj�lplig. Visby var f�rpliktat att motverka ett gutniskt uppror, och om gutarna p� annat s�tt trilskas, skulle Visby fungera som angivare och l�mna all m�jlig handr�ckning f�r att sl� ner gutarna.

Birger Magnusson kunde allts� r�kna med st�d fr�n Visby n�r han �mnade tillr�ttavisa gutarna. Han l�t inskeppa sig anno 1313 med svenska arm�n f�r att krigsledes ordna det d�r. Det skulle han inte ha gjort.

Minnesstenen rest till 500-�rsminnet av slaget syns fr�n stora v�gen mellan Visby och F�r�, p� backen strax efter L�rbro kyrka, och d�r st�r att l�sa: "H�r slogo gutarna Birger Sveakonung �r 1313."

Olof von Dalin s�ger p� sidan 388 i sin 1750 utgivna Svea Rikes Historia om Birger Magnussons �ventyr: "...men p� Gotland gick det honom v�rre: Han reste dit A. 1314 och utfordrade av staden och landet st�rre skatt �n tillf�rne, oaktad den i hans faders eller i Torkel Knutsson tid blivit f�r�kt till 400 mark silver, varav honom nu efter Helsingborgska freden ej tillkom mer �n h�lften, men Gotl�nningarna grepo till wapn och bem�tte honom s� ivrigt, att han f�rlorade mycket folk och sj�lv med st�rsta fara m�tte fly tillbaka. De tillb�do honom likv�l i �vrigt deras h�rsamhet och betalte riktiga 200 marker silver, dem de honom icke v�grat."



Det finns en rolig s�gen som s�ger att d� den svenska arm�n var slagen s� hade kungen sprungit och g�mt sig under en stor hasselbuske. Han blev emellertid funnen, drogs fram och man ville ta honom av daga p� ort och st�lle. Killen i bl� dr�kt ovan �r sveakungen, foto fr�n f�rest�llningen 2006.



En storbonde fr�n Hejnum, Ridda'n, inv�nde emellertid att det skulle nog komma surt efter. Tog man livet av en storman skulle kanh�nda hans fr�nder sm�ningom s�ka utkr�va h�mnd, varf�r det vore b�ttre att l�ta kungen l�pa. S� best�mdes. Sveakungen fick l�pa och n�gon skatt betalades f�rst�s inte alls. Storbonden hedrades omsider av kungen, blev slagen till riddare, varf�r g�rden d�r han bodde i Hejnum numera heter Riddare.

Ridda'n �r killen som st�r bakom kungen och str�cker fram sitt sv�rd f�r att hejda b�deln. G�rden Riddare finns f�rst�s p� riktigt, h�r �r det medeltida g�rdskorset.