Awair Strabains grav

Awair Strabains grav �r ett stenr�se i Alva socken med en kant av stora stenar, en cirkel som har en diameter av cirka 20 meter. Mycket av stenr�set �r dessv�rre krossat och iv�gk�rt av flitiga byggare f�r �ratal sen. En liten del av r�set �r utgr�vt.

Gutarnas kr�nika s�ger i ett stycke att: "Si�an sentu gutar sendumen manga tjl suiarikis En engin �aira fic fri� gart fyr �an awair strabain af alfha socn hann gier�i fyrsti fri� wi�r suja kunung". �versatt st�r det allts� att: "Sedan s�nde gutarna m�nga s�ndebud till sveariket, men ingen fick fred gjord f�re Awair Strabain av Alva socken - han gjorde f�rsta freden med svea konung".

N�r avtalets ingick vet vi inte s�kert men n�gon g�ng under vikingatiden brukar det antas - det finns f�rslag �nda fr�n 500-talet e.Kr. till 1100-talet. Vad som �r rimligt �r inte gott att veta, men h�r och var kan man l�sa att det �r f�rst p� 1000-talet som man kan b�rja tala om n�got som liknar sveariket. Det avtal som ingicks f�ruts�tter n�mligen att sveakungen kunde h�vda sin makt �ver M�laromr�det och d�rmed ha m�jlighet att ing� ett s�dant avtal som gjordes.

En och annan kan t�nkas hoppa till n�r jag definierar den m�jliga tiden f�r avtalets ing�ende utifr�n vad svearna hade f�r m�jligheter. Men Gotland �r en l�ngt �ldre stat �n sveariket varf�r gutarna kunde �taga sig statsr�ttsliga f�rpliktelser l�ngt innan sveariket kan ha varit n�got som intresserade n�gon �verhuvudtaget.


Awair Strabain, s�ger kr�nikan (Gutasagan), var en vis och m�ngkunnig man (hann war senieldr. Oc fiel kunnungur) och han beg�rde ett belopp motsvarande tre mansbot f�r att �verhuvudtaget resa till sveariket och f�rs�ka g�ra frid.

M�nga som skriver om Strabains avtal f�ruts�tter att det fanns en svearike som hade kapacitet nog f�r att skydda Gotland mot andra makter. Det finns f�rst�s inget st�d f�r ett s�dant antagande, eller �tminstone har aldrig undertecknad lyckats hitta n�got s�dant, allt man hittar om det m�ktiga sveariket �r p�st�enden baserade p� stora gravf�lt, v�ldsamt �verdrivna tolkningar av Birkas betydelse och det myckna runstensristandet.

Hur skall man l�sa skyddsavtalet
V�r kr�nika nedtecknad i b�rjan av 1200-talet s�ger: "hegnan oc hielp sculdi kunungur gutum at waita. En �air wi�r �orftin. oc kalla�in. sendimen al oc kunungr oc ierl samulai� a gutnal �ing senda. Oc latta �ar taka scatt sinn. �air sendibu�ar aighu fri� lysa gutum alla ste�i til sykia yfir haf sum upsala kunungi til hoyrir. Oc so �air sum �an wegin aigu hinget sykia".

Officiellt �vers�tts detta textavsnitt det s� h�r: "Skydd och hj�lp skulle kungen ge gutarna, n�r det beh�vdes och p�kallades. S�ndebud skall kungen och �ven jarlen s�nda till gutnaltinget (gutarnas allting), f�r att d�r mottaga skatten. Dessa s�ndebud skola lysa frid f�r gutarna att fritt fara till alla platser �ver Uppsala kungs hav och detsamma g�ller f�r alla dem, som s�ka sig hit till Gotland."

Hur f�rfattare genom tiderna lyckats f� detta betyda att svearna skulle skydda gutarna i deras eget land g�r inte att begripa. Kr�nikan s�ger visserligen senare i texten att gutarna frivilligt hade g�tt under svea konung, men som sk�l anges inte alls n�got skydd utan anledningen var att gutarna skulle fritt och s�kert kunna bes�ka varje handelsplats i sveariket.

I slutet av 1200-talet omf�rhandlades avtalet. Gutarna �tog sig d� ocks� att f�lja med i sveakungens ledungsflotta, men det berodde inte alls p� n�gon ytterligare underkastelse utan p� att gutarna hade tagit sig en biskop och d�rf�r var f�rpliktigade att f�lja med p� korst�g.

Gutarna st�llde dock som villkor f�r att f�lja med i ledungsflottan att krigst�get var riktat mot hedniska l�nder, de hade ingen som helst f�rpliktelse att f�lja med till kristna l�nder, och d�rtill, nu kommer det intressanta, f�ljde de inte med i ledungen om de fruktade ett fientligt anfall mot sitt land.

Sistn�mnda villkor m�ste v�l vara ganska on�dig om det var sveakungen som skulle skydda Gotland.


Innan Awair Strabain reste till sveariket f�r att f�rs�ka komma �verens med Upsala konung om handelsr�ttigheter s� hade redan Gutarnas Landsr�d (lanz ra�j, ungef�r regering) fastst�llt vad det fick kosta: "Siextighi marca silfs vm arr huert" (sextio mark silver om �r vart). Punkt.

- Vad var det gutarna betalade f�r?

Det s�gs i texten att dessa 60 mark �r gutarnas skatt (�et ier scattr guta). Det kan inte ha varit n�got slags milit�rt skydd, det finns inget som helst st�d f�r det i texten och senare avtal mellan svear och gutar utesluter den m�jligheten totalt. Och d� �terst�r det som s�gs redan i f�rsta stycket ovan, n�mligen handelsr�ttigheterna.

Awair Strabain tr�ffade f�rresten ett avtal om sin egen betalning f�r uppdraget. F�r att han skulle ge sig iv�g s� gammal p� en s�dan v�daf�rd, beg�rde han tre mansbot - en f�r sig sj�lv, en f�r sin fru och en f�r sin son - vilket motsvarar h�lften av gutarnas �rliga skatt p� 60 mark silver till Upsala konung.

Det �r n�r Awair tar s� bra betalt som det s�gs att "hann war senieldr. Oc fiel kunnungur so sum saghur af ganga"- han var vis och m�ngkunnig s� som sagorna ber�ttar.

Awair Strabains uppdrag att framf�rhandla handelsfred p� M�laren, vilket han utf�rde till full bel�tenhet, har av storsvenska f�rfattare f�rvanskats till n�gon sorts gutarnas underkastelse av sveariket samt ett slags svenskt milit�rt skyddsavtal av Gotland. Det �r f�r sorgligt.

Ett bes�k vid Awairs grav �r en sk�n stund. Passa ocks� p� att bes�ka Hulte kruppar i Hemse och se runalmanackan i Hemse medeltida kyrka. Kyrkan �r l�tt att hitta, den passeras p� v�g til Alva, och ner till �nget Hulte kruppar st�r en skylt "�nge" en bit efter kyrkan.

Visst kan man undra varf�r det inte st�r "Stad" i st�llet f�r Visby p� v�gskyltarna p� Gotland. Men det g�ller v�l att f�rst�ra s� mycket kultur man kan innan folk vaknar - ortsnamn �r f�rst�s ocks� kultur. Utomordentligt tr�kig v�gskylt till Hulte kruppar.