23. Om ofredande av kvinnor

Gutalagen fr�n 1200-talets b�rjan stadgar �versatt:

"Men om ofredande av kvinnor �r denna lag. Sl�r du topp eller viv av en kvinnas huvud, s� att det ej �r gjort av v�da, och blottas hennes huvud till h�lften, b�ta d� en mark penningar. Om hela huvudet blottas, b�ta d� tv� marker. Hon har vitsord med de vittnen, som s�go d�rp�, vare sig huvudet blottades helt eller halvt. Men ofri kvinna f�r b�ter f�r slag, och ej mera.

� 1. Sliter du sp�nne eller �gla av en kvinna, b�ta d� �tta �rtugar. Sliter du av b�da, b�ta en halv mark. Om den faller ned p� jorden, b�ta en mark.

� 2. Sliter du snodder av en kvinna, b�ta d� en halv mark f�r varje, �nda till h�gsta b�ter. Och giv henne allt tillbaka. Hon styrke sj�lv, n�r det �r allt.

� 3. Skuffar du en kvinna, s� att hennes kl�der fara ur lag, b�ta d� �tta �rtugar. Flyga de upp mitt p� l�ggen, b�ta en halv mark. Flyga de upp, s� att man kan se kn�sk�larna, b�ta d� en mark penningar. Flyga de s� h�gt, att man kan se b�de l�nd och blygd, b�ta d� tv� marker.

� 4. Tager du en kvinna om handleden, b�ta en halv mark, om hon vill k�ra. Tager du henne om armb�gen, b�ta �tta �rtugar. Tager du henne om axeln, b�ta fem �rtugar. Tager du henne om br�stet, b�ta en �re. Tager du henne om ankeln, b�ta en halv mark. Tager du henne mellan kn�t och vaden, b�ta �tta �rtugar. Tager du ovanf�r kn�t, b�ta fem �rtugar. Tager du �nnu h�gre upp, d� �r det det skamliga greppet och heter en d�res grepp; d�r g�lla inga penningb�ter; de flesta t�la, n�r det har kommit d�rh�n.

� 5. Om det sker med icke gotl�ndsk kvinna, d� b�tar du till henne h�lften mindre f�r alla grepp �n till gotl�ndsk kvinna, om det �r en fri och friboren kvinna."

P� 1200-talets gutam�l lyder �4 fr�n ankeln: "Tacr �u vm ancul byt half marc. Tacr �u milli knis oc calua byt atta ertaugar Tacr �u vfan knj byt V ertaugar. Tacr �u en handar mair �a ir �et gripr hinn o hai� ver�i oc haitr fola gripr; �ar liggia engar fe bytr wi�r, flestar �ula sen �ar til cumbr."

Om man inte t�nker p� saken kan det f�refalla v�ldigt underligt att b�terna sjunker ju l�ngre en man f�r handen upp under kjolen p� en kvinna; samma sak g�ller f�r armarna i riktning mot br�sten. Det �r b�ter p� en halv mark f�r att tafsa p� ankeln men bara fem �rtugar och man tafsar ovanf�r kn�t. Tafsar du ovanf�r armb�gen �r b�terna �tta �rtugar och kladdar du p� br�sten s� �r b�terna bara ett �re.

- Vad �r det om? Det �r ju mer �n lovligt korkat! Det borde ju vara mest b�ter att ha h�nderna alldeles felaktigt?

- N�!

Om du i st�llet f�r att utg� fr�n att kvinnorna under medeltiden var m�nnens egendom och just inte v�rda n�gonting, t�nker dig att det �r kvinnans vilja som �r avg�rande f�r brottets straffv�rde. Om n�gon tafsar p� ankeln och kvinnan s�ger ifr�n, redan d� har hon r�tt till h�gsta b�ter. S�ger hon inte ifr�n utan l�ter handen f� forts�tta upp mellan vaden och kn�t och s�ger ifr�n f�rst d� s� �r b�terna lite l�gre osv. Annorlunda uttryckt, om en kvinna inte vill bli tafsad p� s� s�ger hon ifr�n direkt och f�r h�gsta b�ter. Det inneb�r f�rst�s att ingen tafsar s� att s�ga op�kallat. Kvinnans vilja �r helt avg�rande f�r straffv�rdet.

Betr�ffande v�ldt�kt att bevisb�rdan omv�nd, dvs mannen m�ste bevisa att han inte har v�ldtagit kvinnan - vi har skrivit lite om detta under best�mmelserna om sk�ndning av kvinna. Det �r ord och inga visor!

Ovan kan du f�rresten se i lagtexten att f�r kvinnor som inte var gotl�nningar s� var b�terna bara h�lften. � andra sidan finns inga undantag f�r om kvinnan t ex var tr�l eller lagvigd hustru. Alla kvinnor hade ett starkt r�ttsligt skydd mot ofredande och v�ldt�kt under medeltiden p� Gotland. I litteraturen l�ser man ibland att Gutalagens str�nga best�mmelser om dessa saker har likheter med arabisk lagstiftning, men det �r nog bara si och s� sant, ty envar kan ju se i lagtexten ovan att den utg�r fr�n kvinnans r�ttigheter och ingalunda fr�n att far och s�ner eller �tten kr�nks av og�rningsmannens tilltag.

I f�rbig�ende kan vi ber�tta att det finns en ber�ttelse om v�ringagardet i Miklag�rd som luktar gutar och deras r�ttstill�mpning l�ng v�g. En v�ring hade v�ldtagit en kvinna, vilket fick till f�ljd att n�gra andra v�ringar omedelbart slog ihj�l v�ldt�ktsmannen och gav den v�ldtagna kvinnans hans tillh�righeter som en ringa kompensation f�r og�rningen. Nu kan i och f�r sig v�ringarnas g�rande ha haft politiska sk�l men jag f�redrar att tro att det var gutar som slog ihj�l v�ldt�ktsmannen, ty s� str�ng �r Gutalagen som s�kerligen �r bra mycket �ldre �n medeltiden.