Runor

F�rst av allt b�r du kanske l�sa artikeln om betydelsen av runalfabetet fr�n Kylverstenen p� bilden ovan, se Underbara Gotland - spr�ket.

Och det �r inte sant att ordet runa kommer fr�n det isl�ndska ordet r�n som betyder hemlighet, ordet �r l�ngt �ldre. Wulfilas gotiska bibel�vers�ttning fr�n 400-talet s�ger n�mligen runor i st�llet f�r mysterier, och det minst 500 �r f�re vikingarna b�rjade skaffa sig land p� Island (landnam).

I 1 Kor. 13:2 s�gs som bekant "Och om jag hade profetians g�va och visste alla hemligheter och �gde all kunskap...". Det �r just ordet "hemligheter" som Wulfila har �versatt med ordet "runos".

Forngutniska �r det spr�k som ligger n�rmast Wulfilas gotiska, sa spr�kmannen och professorn Elias Wess�n. Ibland kan man som gute till och med l�sa direkt vad Wulfila skrev. S� h�r �terger han bibelst�llet: "Jah jabai habau praufetjans ja witjau allaize runos jah all kundhi..."

Nu vet jag inte hur Wulfilas bok ser ut men skulle man �ndra lite p� n�gra av orden ovan s� skulle m�h�nda en och annat s�ga att det �r gutam�l, t ex "ja wit jau alla ize runos"; f�rmodligen skulle m�nga kunna g�ra likadant f�r sitt spr�k. Men f�r den som �r hemma i vad Wulfila s�gs ha skapat det gotiska alfabetet av s� �r det r�tt skojigt att han �terger det grekiska ordet "mysteria" med just j�mt runor.

Uppslagsverket Focus (1976) s�ger i alla fall att runor �r skrivtecken som har anv�nts av germanska folk och p�st�s ha utvecklats ur latinska och grekiska skriftformer men att deras form har anpassats till ristning. Runalfabetet brukar kallas futharken efter de inledande skrivtecknen, se t ex en bit ner p� sidan om Hemse kyrka, och kom g�rna ih�g att det var i denna kyrka man fann den enda n�gorlunda bevarande stavkyrkan i Sverige.


Runor upptr�der i olika former, �ldst �r de s� kallade germanska runorna, cirka 200 efter Kristi f�delse, och det �r just s�dana som har anv�nts i de tidigaste nordiska inskrifterna. En spjutspets fr�n Stenkyrka socken p� Gotland �r bland de �ldsta ristningarna i v�rlden ("Gaois" st�r det p� den), bilden ovan.



Bilden ovan �r det �ldsta k�nda runalfabetet i v�rlden, fr�n Kylverstenen i St�nga som ocks� ligger p� Gotland, d�r undertecknad antar att de uppfann runorna. Spr�kforskarna brukar oftast vara ben�gna att p� oklara grunder i st�llet h�nvisa runornas uppfinnande till omr�det runt floden Wizla i Polen (det var f�rresten fullt av gutar d�r vid tiden ifr�ga).

Det d�r med att runor har med hemligheter, magi och s�nt att skaffa �r sena tiders barn. Att man var s�rskilt magisk med kunskaper i runristning, hemliga tecken och s�nt �r nog trams alltihop, p�hittat l�ngt senare �n runorna sj�lva, t ex i Egil Skallagrimsson saga d�r han som bekant r�ttar till de l�kande runorna under kudden f�r en medvetsl�s dam i V�rmland som genast vaknar.

Om man r�knar landskap s� �r det bara Uppland och S�rmland som har fler runstenar �n Gotland.

H�r ser du en kopia p� Kylverstenen som st�r i Stabbgard; originalet har kulturtjuvar burit iv�g till Stockholm.

Sommaren 1903 hittade n�mligen en pojke, Per Josef Enstr�m, en stenh�ll med ristade tecknen. Representanter fr�n Statens Historiska museum tillkallades, de inventerade fyndplatsen, ins�g fyndets v�rde, k�pte stenen f�r en spottstyver och stack till Stockholm med den i bagaget.

Flera runologer unders�kte stenen och n�r den var tydd hade de f�tt fram det �ldsta k�nda runalfabetet i v�rlden. Den 24-radiga futharken, den �ldre runraden, anv�ndes p� nordiskt omr�de fram till 6-700-talen efter Kristus.



H�r �r allts� runorna fr�n Kylverstenen, s�dana runor som ovan kallats germanska och tillh�r den �ldsta formen.

Ur denna form utvecklades enklare runalfabet, de svensk-norska runorna, som har anv�nts framf�rallt i inskrifter fr�n 8-900-talen, t ex p� den ber�mda R�kstenen, och de danska runorna, som har anv�nts bl a i de talrika mellansvenska inskrifterna fr�n 1000-talet, omkring 600 �r efter Kylverstenen.

De senare runalfabetena inneh�ll bara 16 tecken, varf�r de med tiden p� sina st�llen f�rs�gs med punkttecken f�r olika ljud som saknade eget tecken.

Kylverstenen i St�nga socken inneh�ller dock mera intressanta saker, n�mligen ett s� kallat palindrom, ord som kan s�gas s�v�l framifr�n som bakifr�n, t ex "Ni talar bra latin".

P� Kylverstenen st�r "sueus". Forskarna s�ger f�rst�s att det d�r ger ingen spr�kligt mening men att s�na d�r palindrom var efters�kta i besv�rjelseformer. P� n�got s�tt �r det v�l besv�rligt att det st�r svear p� en gotl�ndsk sten fr�n 400-talet.

Runorna var i bruk l�ngt fram p� medeltiden; i Lye kyrka kan du se runor fr�n 1500-talet. Ih�rdigast av alla i Sverige var de sk�ntalande �lvdalingarna, som �nnu p� 1800-talet anv�nde en variant som kallas dalrunor; bilden ovan visar det senare alfabetet, 16 tecken, fr�n Gernandts Konversationslexikon 1896.

De flesta bevarade runinskrifterna �terfinns p� runstenar, inristade i ett band eller en slinga eller s� - ornerade med ormhuvuden eller stj�rt p� 1000-talet. Slingorna blev allt praktfullare med tiden, och nu f�r tiden kallas de f�r orm- eller drakslingor; p� en runristad gravsten p� s�dra Gotland st�r att ristaren lade orm�dlorna skickligt.

De �ldsta runstenarna �r fr�n 400-talet, d�ribland Kylverstenen som har hela alfabetet, men de flesta ristades l�ngt senare, p� 1000-talet. I Sverige finns �ver 2000 runstenar, 1000 bara i Uppland, i Danmark med Sk�ne �ver 200 stycken och ett 50-tal i Norge. �ven p� de Brittiska �arna f�rekommer runstenar, d� ristade med anglosaxiska runor.

I uppslagsverk och liknande brukar det dras till med att runornas glansperiod inf�ll under vikingatiden, dvs under den tid de senkomna runorna i Svealand ristades, men det borde kanske ifr�gas�ttas.

�rtusende

N�stan framme i 1600-talet, 1582 f�r att vara mer exakt, s� finns det en runrad som visar att konsten att l�sa runor fortfarande begrundades, se Envar som l�ser detta - runkunskap i minst 1.200 �r.