Mytologi, Annorstädes socken
Alla bilder p� denna sida kommer fr�n bildstenar fr�n 7-800-talet.
I det vanliga gutniska historieskrivandet hittar man otaliga h�nvisningar till isl�ndsk mytologi, allra helst om n�gon lyckas hitta n�gon scen p� en bildsten som liknar n�gon scen fr�n den isl�ndska sagalitteraturen - det �r f�rresten inte s� f� scener man kan hitta d�r. Man tycks n�mligen mena att religionen s�kert var samma �ver hela Norden och s�kert fanns d�r vandrande minneskonstn�rer som f�rde myterna vidare.
Den enda skriftliga kunskap som finns om Asal�ran �terfinns som bekant i de isl�ndska sagorna, nedtecknade p� 1200-talet i litter�rt syfte av en kristen man, Snorri Sturlusson. Utifr�n dessa sagor drar somliga forskare h�rresande l�ngtg�ende slutsatser, men den p�l�ste och nyktre Alf Henriksson skriver � andra sidan i sin Isl�ndsk Historia:
"I sj�lva verket spelade de mytologiska asagudarna nog aldrig de personliga roller som efterv�rlden med ledning av Eddorna vill tillskriva dem. Den nordiska religionen var s�kert diffusare �n s�. Av de tidiga invandrarna till Island offrade Thori Snepil till en tr�ddunge och Thorsteinn Raudnef till ett vattenfall, medan Eyvind L�dinsson �gnade tv� stora stenar sin dyrkan. Sagornas vittnesb�rd betr�ffande det andliga livet handlar mest om h�xeri och sp�keri och trolldom. Trollpackor och trollkarlar stoppas i s�lskinnss�ckar och avlivas raskt s�v�l i heden tid som i kristen. H�vdingen Hallr p� Si�a h�ll sig med en oxe som kunde f�ruts�ga framtiden.
Blott n�gon s�llsynt g�ng m�ter man en glimt av eftersinnad andakt. Lagman Thorkell, som var sonson till landn�mnsmannen Ingolfr, var en ytterligt r�ttf�rdig man, meddelar Landn�mab�k, och n�r han k�nde d�den nalkas l�t han sig b�ras ut i solskenet och anbefallde sig i den guds h�nder som hade skapat solen: 'Fal sik � hendi �eim gu�i, er s�llin hef�i skapat'".
Det �r Snorri Sturlusson som p� 1200-talet diktade eller f�rde Asal�ran vidare, vilken nordiska romantiker p� 1800-talet infogade i den historiska litteraturen som varande v�ra f�rf�ders allm�nna tro. Det �r att koka soppa utan spik. Gutasagan, som �r nedtecknad ungef�r samtidigt med Snorri Sturlussons skrifter, dvs d� staden Visby stod i sitt flor, m�ktigast i �stersj�omr�det, vet inte namnet p� en enda gudomlighet ehuru den har ett stycke om vad folk hade f�r sig:
"Firi �an tima oc lengi eptir si�an. Tro�u menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgar�a. oc a hai�in gu�. blota�u �air synnum oc dydrum sinum Oc file�i. mi� matj oc mundgati. �et gier�u �air eptir wantro sinnj. land alt. haf�i sir hoystu blotan mi� fulki. ellar haf�i huer �ri�iungr. sir. En smeri �ing haf�u mindri blotan me� file�i. matj. Oc mungati. sum haita su�nautar. �i et �air su�u allir saman."
Stycket �vers�tts oftast s� h�r:
"F�re den tiden och l�nge d�refter trodde man p� hult och h�gar, vi och stavg�rdar och p� heden gud. De offrade d� sina s�ner och d�ttrar och sin boskap, och bedrev blot med mat och dryck. Detta gjorde de enligt sin vantro. Hela landet hade det h�gsta blot med m�nniskor, eljest hade var treding sitt blot och sm�rre ting hade mindre blot med boskap, mat och dryck. De kallades mat- eller kokbr�der, ty de tillredde offerm�ltiderna tillsammans.
�vers�ttarna menar allts� att gutarna under hedenh�s offrade sina barn, m�nniskooffer allts�. Men nu st�r det inte alls att gutarna offrade sina s�ner och d�ttrar utan "blota�u �air synnum oc dydrum sinum Oc file�i. mi� matj oc mundgati", dvs man blotade f�r s�ner och d�ttrar och boskap med mat och dryck, och det man trodde p� var en heden gud (singular), p� hult och h�gar, vi och stavg�rdar.
Det st�r onekligen att "land alt. haf�i sir hoystu blotan mi� fulki", vilket officiellt �vers�tts med "Hela landet (alltinget) hade det h�gsta blot med m�nniskor" fast det i klartext st�r att "Hela landet hade det h�gsta blotet med folket". �vers�ttarna vill allts� att man skall tro att m�nniskor offrades p� Gotland, men i sj�lva verket �r det hela en uppr�kning av organisationsniv�er och d�rmed storlek f�r bloten:
- Hela folkets blot p� Gutnaltinget (land alt)
- Tredingsblot (�ri�iungr = en tredjedel av Gotland)
- Tingsblot (su�nautar)
Det b�r observeras att Gutasagan inte vet ber�tta n�gonting om Oden, Tor osv., d�remot, precis som hos de f�rsta nordiska invandrarna p� Island, s�gs att folk trodde p� hult, h�gar och vi (vi = helig plats).
Officiellt skall man allts� tro att gutarna avlivade sina barn som offer till gudarna varefter de kalasade med mat och dryck. Nog brukar det s�gas att vi inte har en likadan kultur nuf�rtin och att m�nniskoliv v�rderas annorlunda, men n�gon m�tta f�r det v�l �nd� vara. Det �r nutiden som inte v�rderar m�nniskoliv! De senaste 100 �ren har varit s� barbariska att v�ra hedna f�rf�der skulle f� kr�kas om de bara visste. Var tionde sekund sv�lter en unge ihj�l.
En roligt �sikt fick jag av n�gon som svar p� fr�gan varf�r arkeologerna ofta anser att de moj�nger som de hittar har med religi�st bruk att skaffa. "Vi vet s� mycket mera nu", p�stods det, och d� skall det v�l underf�rst�s att v�ra hedna f�rf�der famlade runt i religi�s blindo. "Moderna" religioner har emellertid f�r tusentals �r sen �vergivit f�rhoppningen om att kunna bevisa Guds existens. Vi tror d�rf�r att det �r om�jligt, vilket h�ndelsevis f�r till f�ljd att vi nuf�rtin vet om m�jligt �nnu mindre �n v�ra f�rf�der.
I detta sammanhang kan man kanske ocks� dra fram att Gutasagan �r en sorts inledning till Gutalagen vars f�rsta paragraf stadgar kristendom. Det kan v�l inte uteslutas att f�rfattaren ville svartm�la framfarna tiders religi�sa seder och bruk p� samma s�tt som Ansgar och Snorri, men l�ser man lite l�ngre fram i Gutalagen, som inte hittades p� i b�rjan av 1200-talet utan str�cker sig tillbaka i tiden, s� stadgas i 1 kap, �4 bl a :
"Det �r d�rn�st, att blot �ro f�r alla str�ngt f�rbjudna och alla forna seder, som f�lja med hedendomen. Ingen m� �kalla hult eller h�gar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavg�rdar. Om n�gon blir funnen skyldig d�rtill och blir det s� mot honom med vittnen styrkt, att han har n�gon s�dan �kallan med sin mat eller dryck, som ej f�ljer kristen sed, d� �r han saker till tre marker till sockenm�nnen, om de kunna utkr�va det..."
Gutalagen n�mner hedniska gudar men ber�ttar inte vilka. Om n�gon blotar och d�rvid �kallar hult, h�gar, hedniska gudar, helgedomar eller stavg�rdar med "sin mat eller dryck", s� blir vederb�rande b�tf�lld, s�vitt blotandet inte f�ljer kristen sed. Det st�r ingenting om m�nniskooffer. Att med mat och dryck �kalla i lagen uppr�knade saker, dvs hult och h�gar osv, det �r att blota.
Om man t�nker sig att Asal�ran varit s� allm�nt utbredd som det oftast f�ruts�tts s� hade gudarna nog angetts vid namn - det hade st�tt Oden, Tor, Frej osv. Det g�r i och f�r sig att dra till med att de namnen kanske vara f�r vederstyggliga att n�mna i skrift, men d� f�r vi p�minna om att sj�lva Bibeln anv�nder klarspr�k h�rvidlag, d�r n�mns avgudarna vid namn.
Guteinfo p�st�r allts� att Gutasagan inte �r n�got st�d f�r att m�nniskooffer har f�rekommit p� Gotland samt att det mesta om Asal�ran och dess utbredning �r rent struntprat. Det finns r�tt lite st�d f�r att gutarna dyrkat Oden, Tor med mera mod�rnt slidder sladder.
/text och foto Bernt Enderborg